Vilken underbar start på denna vecka, solen skiner från en klarblå himmel och Sverige är världsmästare i hockey!!

Jag och syrran, Anna var nere i Kungsan på lunchen och JISSES vad folk det var!! Coolt!

 

Helgen som var, precis som alla andra helger, swishade fullkomligt förbi. I lördags hade jag tjejmiddag (Oliver låg och sov) och det var verkligen supertrevligt, det blev goda drinkar, god mat, god efterrätt, skratt och härliga diskussioner. Tjejmiddagar är helt klart bland det bästa som finns!

Igår blev det en sväng till Sickla och på kvällen satt jag givetvis bänkad framför hockeyn, vilken pärs!!

 

 

Idag har Olivers förskola stängt så vi har ledigt, skönt!

Igår sattes det ÄNTLIGEN in persienner i sovrummet (har bara haft gardiner fram till nu) och jag tror minsann att vi sov liiiiite bättre inatt! Vi vaknade i alla fall kl 07:30 och nu sitter jag och njuter av en stor kopp te och yogurt med keso. Den nya extra protteyogurten är riktigt god, den känns fräsh och innehållet är inte alls fy skam. Prova! För att få i mig lite mer protein så brukar jag ha i en rejäl klick med keso, det är oxå att rekommendera!

 

Idag skall vi förbi Blackebergs öppna förskola för att prata kalas, de hyr tydligen ut deras lokaler för kalas och där hade jag eventuellt tänkt att ha Olivers 3-års kalas sen i augusti. Efter det blir det en sväng till Vällingby och förbi nån lekpark så Oliver får leka lite men sen är det hem och städa, städa och städa som gäller. Det ser ut som ett bombnedslag här hemma och imorgon kommer lite nära och kära över på Euro(vision)mys och då kan det verkligen inte så ut så här. Eller, nu överdriver jag.. Det är mer att jag har saker som står i hallen, som har stått där lite väl länge nu och som jag måste slänga i grovsoporna. Lite sådana roliga saker..

 

Ni får ha en superfin dag så länge så hörs vi lite senare.

Puss och kram!

 

 

 

Igår får jag ett samtal när jag och Oliver precis har hoppat av t-banan hemma.

 

- Hej, du vet inte vem jag är men jag heter ** och är ett ex till din sons "pappa".

- Jaha (något förvånad)...

- Det är mitt fel att "han" inte hörde av sig, jag slog nämligen sönder "hans" mobil förra måndagen.

- Jo, men nu är det så att jag struntar fullständigt i vad "han" har för ursäkter, jag har haft samma nr i ca 8 år och det går ju alltid att nå mig på ett eller annat sätt, sen är det ju inte bara i måndags han kunde ha hört av sig heller...

 

Sen pågår samtalet i drygt 2 (!!!!!!) timmar. Inga otrevliga toner, inga skrik utan lugnt och sansat.

Det jag fick höra igår var så vidrigt att jag inte har kunnat sova en blund inatt, jag har drömt en massa mardrömmar och jag känner en sådan avsky och äckel i kroppen.

Jag hade ju tvivel innan det här samtalet, om det verkligen skulle vara bra/rätt att introducera "honom" för mitt barn eller inte pga alla lögner, svek och brutna löften men nu finns det inga tvivel över huvudtaget längre.

Jag kommer inte att skriva de saker jag fick höra igår här i bloggen, och det är inte pga respekt för mitt barns sk "pappa" utan för mig själv och för mitt barn men jag kan säga att en sådan person och en sådan livsstil vill jag hålla så långt ifrån oss som det bara går.

 

Är jag förvånad över det jag fick höra, egentligen inte men jag är ändå i chocktillstånd.

 

 

 

Som ni vet, ja ni som har läst bloggen ett taf i alla fall, så bestämde jag mig för några månader sedan för att "utesluta" Olivers "pappa" ur Olivers liv pga alla hundratals brutna löften och svek. Något jag inte vill att Oliver skall vara en del av.
Men under den här tiden så har "pappan" (jag skriver inom situationstecken eftersom han ju inte har varit eller är en pappa till Oliver) hört av sig mer och mer via sms och sagt att han verkligen vill ha en chans, att han verkligen vill göra rätt nu. Jag har hela tiden sagt att jag inte kan lita på det han säger, sakerna han säger har sagts många gånger tidigare men det har aldrig blivit till det bättre och skall jag "slänga in" en helt främmande människa i Olivers liv så måste jag vara 100 % säker på att det kommer att funka den här gången och säker är jag långt ifrån.

Det har hållts en god ton nu, eller vad man nu kan säga, och hur mycket jag än vrider och vänder på det så är det ju faktiskt Olivers pappa. Ja, på pappret i dagsläget men ja ni fattar..
Ok då sa jag vi ger det en chans. En sista chans. Jag kände att om det är någon gång "han" skall bevisa att det han säger är på fullaste allvar så är det nu han skall visa det.
Jag bjöd in "pappan" med oss till Skansen den 17/5 (Olivers förskola har stängt då), detta var för ett par veckor sedan och han tyckte att det var långt dit. Men har man hållt sig frånvarande i snart 3 år så kan man vänta några veckor till kände jag och skrev att det inte skulle hinnas med innan. Skansen kan dessutom vara en bra plats att ses på, det blir på allmän plats och inte så påtagligt på något sätt. Jag vill givetvis att det skall bli så okomplicerat som möjligt för mitt barns skull. Vi skulle träffa en vän skulle jag säga till Oliver.

Men givetvis, storsint i detta som jag faktiskt är så kände jag, efter mycket eftertänkande och analyserande att det kanske faktiskt är bättre om "han" kommer över till oss 1 gång innan det, eftersom Oliver har varit så hysterisk (stressmage mm) i spädbarnsålder runt sin "pappa" så kanske det är bra att se hur Oliver skulle reagera först och främst.

Jag sms:ar detta till "pappan" och "pappan" skriver, som så många gånger tidigare att jag är beundransvärd som gör detta trots att jag inte skulle ha behövt. Jag föreslår att ses i torsdags, som ju var en röd dag och "han" skulle eventuellt iväg då men LOVADE att höra av sig på måndagen. Detta var i måndags. 6 dagar sedan. Tror ni att han har hört av sig??? Nej, så klart inte.

 

Ni anar inte hur ledsen jag är, jag orkar verkligen inte mer nu. Jag har i snart 3 års tid tagit all denna skit för mitt barns skull men nu är Oliver stor nog att fatta vad som händer och jag vet att detta, alla brutna löften och svek skulle förgöra honom.

Hade jag suttit i den sits som "pappan" har satt sig i så skulle jag ha böjt mig baklänges av ansträngning. Jag hade skickat ett extra sms bara för att. 

Hade "han" bara skickat ett sms att han inte kunde så hade jag acceperat det och skrivit tillbaka att ok då ses vi den 17/5. Inga konstigheter. Hade han hört av sig i tisdags med en ursäkt så hade jag inte varit förvånad men att han inte hör av sig över huvudtaget!!

Återigen har "han" lovat något som han inte kan hålla och jag VET att det inte skulle vara den sista gången. Det är det som är så ledsamt. Det gör så ont i mig att man kan bete sig så här, jag förstår verkligen inte :O(

Jag tycker på ett sätt synd om "honom", som av någon superkonstig anledning inte får det att gå ihop, att säga saker till mig och försöka få mig övertygad som sedan ändå inte kommer att betyda någonting eftersom han inte kan hålla det han lovar.

Hela mitt liv har satts på paus varenda gång det blir så här, jag blir uppstressad, ledsen och besviken och nu idag så brast det och Oliver började att gråta med mig. Mamma, mamma låg han och sa. Mitt älskade lilla barn om du bara visste.

Nu känner jag att det är dags att stänga dörren på riktigt så får vi se vad Oliver vill och säger när han blir något större. Jag orkar inget mer och hela situationen som "pappan" sätter oss i, gång på gång är ohållbar.

 

Att Oliver är den fantastiska lilla person han är är ju pga att han hittills faktiskt har sluppit genomlida brutna löften och svek och mitt barn skall fortsätta få vara den fantastiska lilla person han är. Livet ut.

 

 

 

Vilket väder vi har!!! Jag var ute på lunchen och man behöver ju inte ens en jacka! Åh, vad jag lever för de här årstiderna!

 

Snart är det dags för "kickoff" på kontoret med den nya arbetsgivaren, jag tror inte att det blir något jätteparty direkt, vi skall bla gå igenom hur vi skall lönerapportera och det är väl inte att slå klackarna i taket direkt men det blir nog trevligt.

Imorgon blir sista jobbdagen för veckan, ett av företagen jag jobbar för har aldrig några halvdagar eller ledigt vid klämdagar etc men nu på fredag så har de helstängt. LOVELY!!! Nu skall vädret tydligen bli sämre igen men jag tänker njuta av ledigheten oavsett.

 

Vilken jävla skitmorgon det har varit.

Först så var det förseningar på t-banan imorse, tåget hackade sig fram från Blackeberg (där vi bor) ända in till Fridhemsplan där jag bestämde mig för att hoppa av. Så det inte skulle bli ett kräkkalas. Oliver blir ju lätt åksjuk och när tåget/bussen/bilen hackar sig fram så där ni vet, ligga på bromsen-köra-ligga på bromsen så tar det inte långt tid innan det kräks. Nu slapp jag det imorse men det var inte många sekunder ifrån.

25min sen till jobbet, stress att hinna klart med en massa till ett infomöte, kaffemaskinen lägger av mitt i allt, jag klipper mig i fingret....

Vädret är i alla fall helt fantastiskt så det blev en lunchpromenad på dryga 6 km. 2 enorma skavsår på det givetvis.

Nu vill jag bara att den här jobbdagen skall ta slut så jag kan få pussa på min lilla älskling.

 

 

Det här har varit en bra helg. Ja, riktigt bra faktiskt!

I fredags så följde Sandra, min underbara kollega (och "lillasyster"/vän) följde med mig och syrran för ett glas vin och lite mat på "Kristall" innan jag och syrran hoppade på ett tokknökat pendeltåg mot Solna och "Friends Arena".

Konserten, min 1:a med Bruce var helt MAGISK!!! Vilken artist! Jag har alltid tyckt om Bruce Springsteen men liksom aldrig kommit på tanken att gå på hans konserter, nu vill jag typ inte göra något annat.

Det enda minuset, och det var inte pga konserten, var att ta sig därifrån. Jag har aldrig sett så mycket folk på en och samma plats. När det var ca 500m kvar till pendeln så var det som en enda stor och fet mur av folk så vi tog en avstickare uppför en backe och gick ända in till stan. Jag var hemma kl 01 och var helt slut och frussen i kroppen. En kollega hade varit på konserten med sin 10-åriga son och de hade stått i 2½ timme för att ta sig ner till pendeln!! Galet!!

 

Igår hade jag chans till sovmorgon, eftersom lillfis sov hos Lina men givetvis så vaknade jag kl 07. Jag låg i 1 timme och försökte att somna om och när jag väl kände att nu så går det nog så började de att borra och såga precis här utanför givetvis. Suck.

Dagen spenderades sedan med syrran och Emmy i stan, det blev lunch i Kungshallen och smarrig italiensk glass som avnjöts i Kungsan och efter det gjorde vi ett försök att få se en glimt av Bruce nere vid Grand Hotell men Emmy och Oliver blev för rastlösa. Ca 45 min efter det att vi hade gått så hade Bruce kommit ut. Lite typiskt.

Idag har vi inga planer men ut måste vi för vädret är helt underbart. Kanske blir det "Björkan" idag igen, med någon vän med barn hoppas jag.

 

 

 

Solen skiner från en klarblå himmel, det är fredag och Springsteen är i stan. Det är fan inte fy skam det!!

Jag och syrran, Anna skall ses efter jobbet och ta nån öl innan konserten nånstans, det skall bli sååå kul!

 

 

Helt galet vad tiden går! Redan maj!!

Hade ni en trevlig Valborgdå? För oss blev det tyvärr ingen brasa, jag stängde kl 17 och innan vi var hemma så hade klockan redan blivit 19. Lina gjorde oss sällskap och när lillfis hade somnat så tittade vi på "Hyptnositören", bra men läskig.

Igår var vi ute exakt hela dagen, först hängde vi med Anna, Noa och lilla Filippa i "Björkan" (4H gård i Bromma) och efter det blev det lunch och årets 2:a mjukglass i Vällingby. Eftersom vädret visade sig från sin bästa sida så promenerade vi hem. Både jag och lillfis var helt färdiga sen.

Nu är det jobb i 2 dagar sen helg igen och i nästa vecka, hör och häpna så har vi ledigt på fredagen så då blir det långhelg. Så skönt! Och veckan efter det är dagis stängt på fredagen så då har jag tagit ledigt och sen, ja då är vi typ inne i juni! Galet.

 

 

Oliver hade lite kul igår då han låg i sängen. Sprit/markeringspennan som jag använder för att märka Olivers nappar låg lite smått lägligt på byrån bredvid Olivers säng. Den har legat där i flera månader men igår var det i alla fall dags att måla lite fint. Ja, tyckte Oliver alltså.

Jag blir så trött.

 

Och så var det fredag. Igen!! Trots några dagar av magsjuka (eller matförgiftning) så har veckan gått i all världens fart ändå. Det gör den alltid av någon lustig anledning, det verkar inte spela någon roll vad man gör.

Igår var det kaos här på jobbet pga migrering av datorerna, windows 7 mm men idag är det desto lugnare och det är rätt skönt måste jag säga.

Imorgon blir det nog en sväng till Sickla, för omväxlingens skull men sedan har Oliver tjaaaaaaatat om att åka "lilla tåget" (tvärbanan) så det får väl bli så då. Jag behöver handla en massa smågrejs dessutom och Sickla har det mesta.

På söndag blir det kalas för Alicia, som går på Olivers förskola så present måste jag handla imorgon med.

 

Vad hittar ni på i helgen då?

 

Nu tror ni säkert att jag driver med er men nej, det blev inget aw, häng med vänner eller utgång för mig igår.

Lina, som skulle ha Oliver över natten blev akut dålig och ja, det blev som det blev...

Jag börjar bli så van nu så jag vet knappt om jag skall skratta åt det eller gråta. Gråta blev det dock igår, av ren frustration och utmattning för jag är bara SÅ LESS på att inte ha ett eget liv!! Eller det kanske låter fel, jag skulle ju inte byta det liv jag har med Oliver för något i världen men jag vill kunna göra saker bara för mig ibland också! 

 

Idag har vi hängt med syrran, Peter och Mitra, det blev en stund ute i det fina, men rätt kalla vårvädret och sedan pizza och mys hemma hos dem. Nu sedan 1 timme ca så sover lillfis och jag tänkte se "Möhippan" eller "En oväntad vänskap", det lutar åt den sistnämnda. Haagen Dazs "Pralines and cream" till det.

 

 

Idag är det aw här på jobbet och jag tänkte vara med, det var år och dar sen nu så jag kände att det minsann var på tiden! Får se om det blir nåt mer efter aw´n men Oliver sover hos Lina så jag har egentid till ungefär kl 15 imorgon. Underbart!!

Vad hittar ni på för skoj i helgen då? Utgång? Mys hemma? Ute och njuta i solen (som skall komma på söndag i Sthlm i alla fall)?